Eftertankar av Buddha-morsan

För 10 år sedan fick jag en idé till en bok. Jag ville skriva om livet, yoga och mindfulness som är på riktigt, som kan passa en trött mamma. Den här boken var tänkt att vara klar för tre år sedan men livet kom emellan för mig.
Och det verkar vara så för oss alla, att livet hela tiden kommer lite olämpligt, eftersom vi inte planerat för det. Man hör om att någon fått stressutslag på semestern, kanske till och med hjärtklappning. Andra skiljer sig dagarna innan midsommarafton och jordgubbstårtan regnar bort även av tårar. Och jobbfesten, måste den vara en fredag när frun fyller år. Vad väljer man? Kan man inte ha födelsedagskalas för alla ungar i klassen samma dag? Och jobbet, måste kollegan prata om något tungt just när man är lite glad? Precis som man kan fråga sig om det inte är olägligt att dö under julhelgen, just när man har så mycket att stå i?

Jag saknar att vi idag inte pratar mer om det riktiga livet. Hur svårt, härligt, sorgligt, roligt och fantastiskt det är att leva här på planeten jorden. Jag upplever att många vuxna, precis som jag, brottas med konsten att prioritera d.v.s. vara närvarande i stunden, se vad som pågår i och runt sig, göra det viktigaste först. För det ska planeras för framtiden och funderas om dåtiden. Middagar där det pratas mest om tidigare semestrar, barndomen eller framtida projekt. Och alla arbetsmöten som varje gång handlar om fem år framåt. Hur kan det komma sig att vi har så svårt att stanna upp och vara just här, just nu.

Det finns många verktyg för att må bra men det är lätt att gå vilse bland alla
24-7 dieter, powerfitnessmetoder, mindfulnessappar och tantrabilagor.
Inte konstigt om man tappar fotfästet, bli fanatisk eller tror att alla andra vet bättre. Att ha åsikter och synpunkter, värdera och kritisera, det är vi bra på, det är väldigt lätt att tycka och tänka om allt. Däremot är det mycket svårare att göra. Göra det som vi vet är bra för oss, våra nära & kära och världen.

När jag blev mamma första gången föddes också Buddha-morsan. Alla mammor vet att den där energin som hovrar på BB kan ljussätta vilken scenshow som helst. Den är lika naturlig som solenergi. Den kraften levde kvar i mig länge och än i dag. Den gjorde att jag blev min egen vägvisare. Jag började se på mitt jobb som yogalärare med helt nya ögon och blev plötsligt galet trött på alla yogisar och träningsgurus som kom med idéer om vad jag skulle göra och inte göra för att må bra. Ofta handlade det om många timmars yoga eller flera timmars smothiefix- och mix för att hitta mig själv. Visst, jag älskar Dalai Lama, han är fantastisk, men ge honom ett riktigt jobb, några ungar och sen kan han skriva en bok om hur man hittar den inre lyckan. I samma veva som min dotter föddes blev jag också en ensamstående morsa. En sån har inte tid för långkok och retreats, kristaller hjälper inte till med att handla och städa. Jag var glad om jag fick gå på toaletten själv. Där och då fick jag bli Buddha-morsan och träna hardcore på allt jag lärt mig om hälsa, mindfulness och yoga. Där fick jag bli min egen guru. Och idag vet jag att det bor en guru i oss alla utan att vi bott i ett Ashram, varit nunna eller har en Ferrari att sälja.

Med den här bloggen vill jag dela med mig av mina tankar och känslor kring livet, hälsa/friskvård, yoga och mammalivet. För när livet ruckar mina grundbultar och jag börjar ifrågasätta det, då påminner jag mig själv om att vara snäll, andas och efter ett tag, inte direkt, börjar jag slappna av. När tiden får gå har jag oftast lärt mig något också. Om min livshypotes är att det inte finns någon balans, livspusslet kommer aldrig att bli klart, så är min grundtes att livet blir lättare ju mer jag känner mig själv. Personlig utveckling skulle vi kunna säga, men det är också en av-veckling av det som inte är viktigt på riktigt och en in-veckling då vi inte bara har oss själva att ta hand om. Våra relationer, efter vår hälsa, är vårt viktigaste livselixir.

Den här Bloggen är ingen vetenskaplig avhandling utan kommer utifrån mina erfarenheter och kunskaper. Men jag är utbildad hälsopedagog och beteendevetare och har jobbat med hälsa & friskvård i över 25 år och jag tror stenhårt på vetenskap. Punkt. Men jag har också hittat andra sätt som hjälper min kropp & själ att må bra. Under åren har jag fört lite hemlig själslig statistik och kommit fram till några punkter som är viktiga för mig, om detta vill jag dela med mig utav. Kanske det kan inspirera och ge dig nya tankar om din hälsa. Men glöm inte att vara kritisk till allt, ta dig tid att ifrågasätta det du ser och hör.

Pandemin förändrade mycket för alla. Den och många års sorger gjorde att det inte blev någon bok för mig men nu har det blivit en blogg. Livet kom emellan helt enkelt. Välkommen att läsa om mitt mantra – Älska, Andas, Lär.